Orkar inte stå emot längre…
By: Loren Kerns
I höst har jag lite apropå genomfört ett litet experiment med mig själv och min omgivning. För första gången i mitt liv har jag låtit mitt skägg växa ut och det blev faktiskt ganska långt innan jag gav upp. Tänkte här dela en del reflektioner och tankar kring hur jag upplevt detta.
Vid en del tillfällen har jag möts av kommentarer av följande slag. ”Nämen är de Usama som är här?” Och ”Taliban!”. Jag finner det märkligt att bara för att jag låter skägget växa ut så associeras det direkt till muslimer/araber. Men det är ju inte som om de har monopol på skägg precis. Samtidigt upplever ju jag det inte positivt då varken Usama bin Laden eller talibaner är något positivt utanför snarare tvärtom. Samtidigt vet jag att de personer som uttryckt sig såhär inte gjort det för att såra utan det har varit den spontana reaktionen och sagts i skämtsam ton. Men det gav mig faktiskt bränsle att fortsätta experimentet lite längre.
Personligen har jag tyckt om att se mig själv i spegeln med skägg och att det sett annorlunda ut än vad det brukar göra. Men då jag faktiskt tidigare i mitt liv haft problem med både självförtroendet och självbild så har omgivningens kommentarer kring mitt utseende spelat stor roll för mig. Eftersom det varit jul har jag hunnit träffa släkt och vänner och tyvärr har de flesta uttryckt sig negativt om min nya look. Trots detta var jag ganska bestämd att fortsätta.
Min fru har spelat en viktig roll i detta experiment då flera har frågat mig hur hon ser på att jag har skägg, ofta underförstått att det nog inte skulle vara positivt. Hon har dock gett mig mycket stöd och det har jag behövt. Jag har ofta behövt höra hennes bekräftelse, att hon tycker det är helt okej, eftersom omgivningen varit så negativt inställd till mitt skägg. Både hon och mina barn har varit positiva till det och det har sporrat mig vidare.
Men idag tog det slut. Jag rakade av mig skägget eftersom jag inte orkade stå emot alla småkommentarer och gliringar, samtidigt som min dotter idag för första gången sa att hon tyckte jag skulle raka av mig det.
Jag inser att mina skäggproblem är ganska triviala men det har fått mig att tänka på alla de som har komplex över sitt utseende, som kanske är överviktiga eller liknande. Jag inser att om man inte har gott självförtroende och en stöttande omgivning så blir det otroligt tufft. Och tänk alla de som medvetet väljer att leva/klä sig/se ut/bete sig på ett sätt som inte är enligt gängse normer. Hur tufft måste inte de ha det? Så jag är glad över att jag gjorde det, besviken att jag inte ”höll ut” längre, och tacksam över insikten i vikten av en stöttande omgivning och ett bra självförtroende. Jag är inte bitter eller arg och inser att jag själv kanske skulle betett mig likadant som andra har gjort. Det blir en tankeställare och förhoppningsvis en lärdom när jag möter människor i min vardag.
ps. det är inte mitt skägg på bilden. Hade ingen bra bild på mig själv…