Min pappa brukade säga till mig när jag kom för sent till ett möte med honom att det var pga att jag inte tyckte han var viktig, att han inte betydde något för mig. Detta var väl inte så roligt att höra när man hade problem med tider och var ganska slarvig i sin barndom, men i sak har min pappa faktiskt rätt. Om jag hade prioriterat att träffa honom, mer än allt annat, så skulle jag verkligen sett till att vara där i tid.

Jag har tänkt lite på våra prioriteringar. Vi vet att vi som kristna behöver ha rätt prioriteringar i vårt liv, annars orkar vi inte med det som vi ska göra. Det första vi måste göra är att se efter hur vi prioriterar i nuläget. Detta kan vi, ganska enkelt, göra genom att se vad vi lägger vår tid , kraft och energi på. Ibland behöver vi stanna upp och se hur våra liv faktiskt ser ut. Vad är det första du gör på morgonen? När du kommer hem från jobbet? När du har tid över, vad gör du då?

Bibeln säger i Matt 6:33 att vi först ska söka Hans rike och Hans rättfärdighet. Alltså ska Gud vår Far vara prioritet nummer ett. Jag tycker det är intressant att det står först, inte mest. Gud vet att vårt liv här på jorden är fullt av saker vi måste göra för att överleva, bl.a.  äta, sova, röra på oss. Han säger inte att vi ska ta mer tid med honom än med detta utan att vi först ska söka honom, inte sist som det lätt blir annars.

Sedan måste vi prioritera vår familj. När Paulus skriver till sin lärjunge tar han upp detta. Det första är riktat till församlingsledare och det andra till alla.

”Han skall ta väl hand om sin familj och se till att hans barn lyder och visar all respekt. Men om någon inte förstår att ta hand om sin egen familj, hur skall han då kunna ta hand om Guds församling?” (1 Tim 3:4-5)

”Men om någon inte tar hand om sina närmaste, särskilt då sin egen familj, så har han förnekat tron och är värre än den som inte tror.” (1 Tim 5:8)

Familjen är, i Guds ögon, livsviktigt. Han vill att vi ska ha hela familjer som mår bra. Han har skapat oss till man och kvinna för att det är det bästa för oss och han vet att om vi har det bra i familjen så går allt annat mycket lättare och vi mår bättre.

Därefter kommer vår tjänst inför Gud och för människor. Det är först på tredje plats som Gud vill att vi ska betjäna andra. Vi är först och främst barn till vår Far, sedan familjmedlem, och till sist tjänare. Detta innebär inte att vi inte ska tjäna Gud men att det i vår prioritering inte är det främsta, utan främst är vår relation med Gud, inte det vi gör för Honom. Tyvärr vänder vi ofta på detta och ser vår tjänst som viktigast då vi försöker förtjäna Guds favör och välsignelse. Detta kan vi aldrig förtjäna utan det får vi enbart genom Guds godhet och nåd.

Men mycket vi gör i våra liv hamnar inte i något av dessa tre områden utan handlar mestadels om vårt egna jag. Att förverkliga sig själv är ett modernt ord, men det är djävulskt eftersom det fokuserar på egot, jaget. ”Vad kan jag göra så att jag mår bra och så att jag ska ha framgång?” Men Bibeln lär oss att vi inte tillhör oss själva, att vi dagligen ska ta upp vårt kors och förneka oss själva.

Många gånger tänker vi inte efter vad vi prioriterar och vi låter dagarna gå. Ofta gör vi saker bara i farten, utan någon reflektion. Dessa invanda tankemönster och vanor måste vi få insikt om och bryta om de inte för oss närmare Gud. Nu när vi är inne i fastan så är det ju så att fastan är ett sätt att bryta med invanda mönster och få rätsida på och rätt prioriteringar i livet. Det handlar alltså inte bara om mat, utan kan vara många ting. Själv har jag beslutat att fasta från TV då jag inser att det stjäl mycket av min tid och att det lätt blir en dålig vana att sätta på TV:n, fastän man inte vet att man ska titta på något. Andra saker man kan fasta från är t.ex. att surfa runt på internet, äta godis och chips, spela TV-spel m.m. När vi gör detta bryter vi invanda mönster och väljer att sätta Gud först. Istället för att göra allt det andra så prioriterar man det som är viktigast – Gud, familjen samt att betjäna Gud och människor.