Häromdagen tänkte jag lite på hur vi delar upp vår tillvaro i olika tider. Tid är så viktigt för oss så vi delar upp våra liv i tid. Vi har arbetstid, familjetid, fritid, egen tid osv. Så lever vi i vårt samhälle idag. Vi har arbetstid (nödvändigt ont för de flesta), familjetid (viktigt för framtiden), fritid (viktigt för att kunna slappna av), egen tid (tid att vara för sig själv). När vi har allt detta så försöker vi pressa in Gud där han får plats, att ta tid med Gud. Vi är ju goda kristna så vi vet att då måste man ju ta tid med Gud också. Så försöker vi balansera våra liv med alla dessa bollar i luften. Om vi missar arbetstid så får vi mindre lön. Missar vi familjetid blir det konflikter hemma. Om vi missar vår fritid så hinner vi aldrig varva ner. Missar vi vår egen tid så känner vissa, att man inte orkar med allt. Missar vi vår tid med Gud så känner vi fördömelse osv. Så vi vill få in allt men tiden räcker liksom inte till. Hur mycket vi än försöker ”spara tid” så går det inte. Tiden går och kommer aldrig tillbaka. Du kan ju aldrig säga ”Jag sparade 45 minuter innan idag så jag tror jag tar ut dem nu”. Den tiden har gått.

Alla dessa tider att passa och spara och balansera leder till en sak stress!!! Och i sin tur utmattning/utbrändhet. Vi måste lära oss att komma in i det som Bibeln kallar Guds och trons vila. Att kunna släppa allt som den här världen säger att du måste göra och ha. Bibeln säger i Josua 1:8:

”Låt inte denna lagbok vara skild från din mun. Tänk på den både dag och natt, så att du håller fast vid och följer allt som är skrivet i den. Då skall du lyckas i det du företar dig, och då skall du ha framgång.”
Här säger Bibeln att trots att vi har allt annat att göra så ska vi alltid tänka på vad Gud har sagt, känns det tufft?

Bibeln lär också att vi tillhör inte oss själva utan vi är köpta av Gud (1 Kor 6:19-20) och priset han betalade var högt. Alltså är det hans prioriteringar som kommer först, inte våra egna.  Vi ska förhärliga Gud, inte förverkliga oss själva.

När det då kommer till vår tidsplanering, hur gör vi då? Sätter vi Gud först? Söker vi först Hans rike och Hans rättfärdighet (Matt 6:33)? Ofta hamnar tiden med Gud långt ned i vår prioritering. Men hur ändrar vi på detta då? Jo, genom Guds nåd. Hans nåd fostrar oss att säga nej till våra egna, själviska begär och istället prioritera Honom (Tit 2:11-12).

Att ta tid med Gud lönar sig alltid, även om det ser ut som om allt annat ”måste” göras. Kom ihåg att om vi söker Gud och hans ansikte så kommer Han att belöna ( Heb 11:6) oss för det. Vi tjänar på att prioritera det som Gud vill.

Så när stressen och pressen att hinna med allt sätter in, ta tid med Gud först, så ska du se att det andra kommer gå mycket lättare.